Seniorambassadören för EU har ordet

För den som, liksom jag, har växt upp i ett delat Europa, har EU en särskild betydelse. När jag växte upp på 1950-talet, var Europa uppdelat på olika sätt. Ett fruktansvärt krig var så nära i tiden att alla som då var vuxna hade förhållit sig till det på något sätt. Några hade varit soldater i den ena eller den andra armé, några hade blivit stympade och sårade, en del hade förlorat nära anhöriga: några i kriget, som soldater, andra i koncentrationslägren, som oskyldiga offer. Många mindes skräcken och förödelsen av bombraider och kanoneld över städer och byar. Det fanns fortfarande hunger och nöd överallt i Europa.

Någonstans i mitten, korsandets Europas hjärta, gick en ”järnridå” som delade Europa i två delar, som levde i olika världar, medvetna, men nästan oberörda av varandra.  På västra sidan om järnridån hade man fått hjälp av USA att komma på fötter igen, genom Marshallhjälpen och andra åtgärder. Amerikanska baser garanterade, sades det, friheten. På andra sidan järnridån var det Sovjetunionen som härskade över sina satellitstater: Polen, Bulgarien, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien , de baltiska staterna och så förstås, Östtyskland, på andra sidan den berömda muren som delade Berlin i två världar.

Länder som stått på nazisternas sida genomgick utrensningar och konfrontationer. Tyskland (Västtyskland), Österrike och Italien genomgick riktiga stålbad, och reste sig sakta upp ur askarna genom hårt arbete. I södra Europa överlevde regimer som stått Hitler nära ideologiskt. Så var fallet i Spanien, där jag ursprungligen kommer ifrån, under Franco, och i Portugal under Salazar. En fascistisk junta tog över även i Grekland.

Europa hade alltid varit i krig. Historien visar att varje generation från urminnestid till våra dagar hade haft minst ett krig. Att unga européer hade offrat sina liv för att tillfredsställa eliters ambitioner och lösa meningslösa konflikter. Sverige var här ett undantag, och de svenska ungdomarna hade sluppit krig sedan 1815. Det fanns dem som ansåg att det enda möjliga sättet att undvika en fortsättning på vansinnet var att se till att det byggdes varaktiga band: ekonomiska, politiska och personliga, mellan Europas alla folk.

När Romtraktatet skrevs den 25 mars 2017 mellan Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Tyskland och Italien, blev det startskottet för en framtida union. Efter Sovjetunionens kollaps 1989, blev det också möjligt att bjuda in länder som tidigare tillhört östra delen av järnridån. EG (europeiska gemenskapen) och, sedan 1993 EU (europeiska unionen), som idag består av 28 länder, snart dock av 27, när Storbritannien lämnar efter Brexit, lyckades ena vad århundraden av krig och fiendskap hade krossat. De europeiska länderna som anslutit sig till EU har fått reformera sina samhällen i demokratiskt hänseende, även om det fortfarande återstår mycket arbete.

Sakta men stadigt befästes den europeiska unionen med sina fyra friheter: frihet för människor, varor, tjänster och kapital, och faktiskt, freden består och välståndet har ökat markant. Inom EU finns det länder som gärna utökar samarbetet, t.ex. genom egen valuta och andra som vill behålla större handlingsutrymme för egen politik. Hur som helst, EU är och har alltid varit ett fredsprojekt som hjälper oss alla till större trygghet. Det är lätt att förstå att jag, med min bakgrund och min uppväxt i en fascistisk stat, Spanien, ser EU som en garanti för friheten och de mänskliga rättigheterna.

Med detta sagt om mitt förhållande till EU, blev det en mycket angenämt överraskning när jag utsågs till att bli en av 27 Skolambassadörer för EU. Jag genomgick en utbildning i Stockholm och Bryssel och åtog mig uppdraget att, tillsammans med skolledningen och kollegor inspirera och stötta i arbetet med att undervisa om EU och Europa. Detta innebär bl.a. att genomföra eller samverka med lokala aktörer kring skolaktiviteter. Målet med mitt arbete är alltså att erbjuda information om EU och om dess betydelse för oss som medborgare.

Onsdagen den 17 maj uppmärksammar vi Europadagen här på Vipan tillsammans med elever i åk.2 och undervisande lärare!